frajdaa

Det här med att vara så gott som arbetslös är verkligen bland det värsta jag varit med om! Att aldrig veta vad man får ut varje månad, veta om man klarar av att leva efter att räkningarna är betalda, är skitjobbigt! Jag har bott på Fågelbo sen 1 maj, och ända sen dess har jag kunnat betala alla räkningar och haft "bra" med pengar efter dom och efter att ha storhandlat, men nu börjar det bli tungt. Vi blev ytterligare en vikarie på jobbet, för att vi behöver det och hon är super trevlig, sitter i samma situation som mig. Vikarielivet är hårt! Alla vi gör så gott vi kan, men oron att inte veta och hela tiden leva med dom känslorna är tunga. Och jag har stor respekt för alla vikarier så som jag, kämpar runt med lite pengar och lite jobb. Jag hejar på oss och hoppas att 2014 blir vårat år då vi får fastjobb!

 

 

Jag vet att det kommer vara en jobbig period framöver, men jag är glad för alla dom som finns runt mig. Som ser till så att vardagen flyter på, som finns där med ord och sällskap, och dom som inte riktigt förstår hur mycket jag uppskattar dom men som jag aldrig skulle klara mig utan. 

Man borde alltid veta att lögner aldrig kan hållas hemliga ordentliga! Och att det nu kommer saker som gör att dina lögner bevisas, är bara pinsamma för dig. Men det gör det lättare att leva för mig! 

Man blir lämnad, sviken och man får kämpa för att överleva. Men det är oxå kämpandet som gör en starkare och man inser att vara stark är det enda valet man har! 

Sen tog Anja å jag barnen till Busiz, var första gången jag var där. Var AS kul! Sprang å "jagade" Leo hela tiden, så fick leka i bollhavet, hoppa studsmatta, leka i hoppborgen, åka rutschkana och bara fara omkring. Jordens träningspass! Men Leo å jag hade nog lika kul ;)

När jag kom hem vid 18 tiden, så var det bara att börja storstäda. Ska ju ut på lördag, och då ska vi vara här innan, så fick snällt städa. ;) Peppad inför lördag jaaaaa! 

Imorgon jobba på Lk och sen blir det mys med Leolej å svägerskan resten av veckan. :) 

Jag ville förlova mig med O, och "tjatade" även om barn. Men trodde faktiskt han var den rätta. Idag är jag glad att han hellre ville synas som icke ringmärkt, som singel för dom som inte visste att jag fanns. Tänk om vi hade förlovat oss, och sen lämnat varandra. Och tänk om vi skaffat barn ihop, vi hade aldrig kommit ifrån varandra helt. 

Idag kan jag säga till min framtida man, att jag ALDRIG varit förlovad och har inte barn med någon annan! Skön känsla! :) Förstår att när man kommit upp i min ålder så kan man inte begära en sån sak av någon annan, skulle inte göra det heller. Så träffar jag en karl en dag, och han har barn å varit förlovad, så är absolut inte det något problem! Men jag kommer iaf kunna säga att jag är helt färsk på det området :) Och det är jag glad å tacksam för. :D 

Jag valde att under min å O's paus sova i samma säng som en annan kille, en gammal vän. Jag tog det steget, och i samma sekund som jag skickade sms till han så hade jag redan bestämt mig. Denna gång var det jag som gjorde slut, och nu kan alla ni som tycker synd om mig släppa det. Det är inte det minsta synd om mig. För första gången på länge så kan jag umgås å prata med människor som jag förut skulle känna nervositet inför, om vad O skulle tycka om det. Jag älskar det! 

Och en vän till mig sa för två veckor sen "att du behöver inte festa bort ångesten för den kommer". Men jag känner ingen ångest, ingen sorg eller ledsamhet. Jag frågade min mamma innan helgen ifall jag är elak som inte tänkt på O något, för jag har knappt gjort det. Och när jag insett hur han "håller på" för att gå vidare, så känner jag bara illamående å lättnad att jag gick. Patetiskt är ordet. 

Jag eller vi [vad jag tror iaf] hade planer på en framtid tillsammans, med barn, hus, drömmar och förhoppningar. Men dom planerna får man nu riva sönder å kasta och inse att dom bara var planer som aldrig slog in. Jag var verkligen lycklig med Oskar, han fick mig att leva och älska igen. Under våran tid tillsammans så gick vi igenom massor, sorger och förluster av nära å kära, flytt till hus, min brorsons födelse, skratt, tårar och minnen. 

Men förra hösten började saker gå illa, vi gjorde illa varandra med ord å tårar, bråkade om små saker och kunde gå dagar att vara sura på varandra. Vi försökte om och om igen att lösa saker, bli sams å starka tillsammans. Tiden å ödet ville annat för oss, och 13de februari valde Oskar att göra slut och jag flyttade in till stan igen. Efter några dagar isär, så började vi träffas igen och det ena gav det andra, och vi blev tillsammans igen. Jag visste att jag aldrig skulle kunna bo på landet å i det huset igen, så pappa hjälpte mig som borgenär till min lägenhet. Dagarna gick å jag och Oskar tyckte egna boenden och egentid var det vi behövde. 

Men efter ett tag tyckte jag inte att det räckte och det kändes inte riktigt längre. Så jag började spendera helgerna med att festa å träffa vänner å nya människor, jag har alltid varit en människa som älskar utelivet och att mingla med nya vänner. Oskar är mera lugn å hemma gillare, så det blev mindre å mindre tid tillsammans. Bråken började komma igen och jag kände mig fast å ledsen, så jag började pusha för en paus. Och en paus blev det i torsdags kväll bestämt, på bådas villkor å val. Och jag som ALLTID tyckt att paus inte finns, då kan man lika gärna göra slut. 

Freaks till alla er 60 stycken som läste mitt förra inlägg men inte en enda av er kommenterade. ;D

 

Nej jag är faktiskt grymt dålig själv på att kommentera bloggar, men jag får minnsann börja skärpa mig! Och måste även börja skärpa mig med inlägg, kom igen Frida, ett inlägg i halvåret är INTE okej....

 

 

Frida

Sommaren började kanon, med en hel del festande. Men man lever bara en gång, och jag älskart! Det började den 25de maj, med att följa med Linda tillsammans med hennes bror Emil å hans vänner Johan, Robert, Louise och Ricci till Malmköping på "raggarfest". Hade ett sånt jäkla härligt dygn med massa underbara människor, massa med skratt och minnen för livet! Åkte väl från Nyköping runt 14 tiden, först upp till Sthlm, för vad som skulle vara tänkt som en shopping av De Palma, men dom hade redan stängt. Så efter mat så åkte vi mot Malmköping, genom Strängnäs, och resan skrattades mest bort åt alla bilar som vinkade så glatt till Johan & Robert som satt å vinkade till alla som körde om oss. Väl framme i Malmköping var det mys på en camping och lite hyss, och sen till den Klubben för mera alkohol och lite dans på det. BIlen åkte hemåt efter tolv på natten, och jag la mig väl skrattandes i sängen vid tre tiden på natten.

 

Helgen efter, 1 juni, så blev det middag hos mig med tjejerna Linda, Annica, Micaela, Anja & Elisabeth. Efter alldeles för mycket vin för min del så gick vi till puben, och ja resten minns jag inte. Men med tjejerna har man alltid roligt, så det är inget jag behöver oroa mig för. :D

 

8 Juni så var det ju dags för årets Nyköpings Crusing, och JAAA jag drack åter igen alldeles för mycket, jäkla vin. ;D Så jag åkte hem vid ett tiden på natten med ca 3 liter vin i kroppen, och stackars Linda blev själv kvar. Men vet att hon hade det toppen, så jag är glad iaf. :D

 

Sen dess har det varit nyktert, eller ja inte helt nyktert men inget festande. Förra helgen satt jag hos förra grannarna å drack lite grogg, och denna midsommar så drack jag lite vin tillsammans med Jenny. :) Har firat midsommar och tillbringat hela helgen i Jennys föräldrar hus på landet. Med Oskar, mamma, pappa, Leolej, Jenny, Jimmy, Rocky, Nils och Ralf. Och även Sonja å Janne var tillsammans och käkade lunch på midsommarafton, innan dom åkte. Bästa midsommar helgen på lääänge!

 

 

Och japp jag är en jäkel på att dricka alldeles för mycket, och göra bort mig alldeles för mycket, men jag bjuder på det! Jag är så trött på att tjejer ska leva inom vissa ramar och inte bli för fulla tex, men känns som jag sprängt dom ramarna för många år sen, så nu svävar jag mest runt. Men det känns iaf som att alla dom jag umgås med vet om hur jag är och dom klarar av det, så jag tackar dom! Nu helgen som kommer är det ju Ballroom Rumble i Björkvik, och då ska jag iaf dricka bubbel och cider, så det ska väl förhoppningsvis inte bli allt för mycket, men det är sånt som märks. :D

 

 

 

 

 

Nu har jag snart bott i min lägenhet i tre veckor, tänk vad fort man vänjer sig med att bo själv. Jag bodde endå ensam i ca 4 år innan Oskar å jag flyttade ihop i Hemgårn, så man är ju lite van. Visst kan jag sakna sällskapet vissa dagar, men helt okej ändå. Kan ju bero på att jag och Oskar sover så ofta ihop iaf, men ensamma bor vi. Och jag kan knappast sätta ord på hur bra det funkar mellan oss. Slutet för mig i huset, var inte rolig för varken mig eller Oskar. Vi led båda massor, och bråkade om allt. Så detta är prima ballerina! Vi får känna saknad efter varandra, vi längtar och vi ser framemot saker å ting. :) Så även fast jag grät blod när Oskar lämnade mig och jag flyttade till stan, så känner jag nu ändå lite tacksamhet mot honom. :)

 

Annars då.... Jo livet knallar på, med både skratt och allt vad det innehåller. Har börjat gått ut å gå på dagarna/kvällarna, och på en vecka så har låren minskat med 3 cm, klart nöjd! :) Så det blir att fortsätta med dessa promenader. Men nej jag har inget stort tvång att gå ner massa kilo, jag är ändå nöjd med hur jag ser ut. Hela denna helg myste jag och Oskar med Jimmy, Jenny och Leolej, vilket var heeeelt underbart! Denna unge alltså, hjärtat bara värker av kärlek till honom! Fasters bebis!

Det har oxå blivit massa jobb sista tiden, och det alldeles perfekt då jag nu har en hyra som ska betalas varje månad och andra räkningar såklart. Så massa jobb är välkommet! Även fått sommarschemat nu och jag är nöjd även där, massa tider och varje helg ledigt. Tackar och bockar! ;)

 

Denna helg så ska jag åka med Linda å lite folk till Malmköping, på "raggarfest", så det längtar jag massa till. Ska bli kul att hitta på lite bus med den tjejen, har alltid kul med henne! :) Sen så firar jag å Oskar 2 ÅR på fredag, 2 ÅR OHMYGOD!!! Kärlek på hög nivå!

 

 

Jag och Oskar har hittat tillbaka till varandra för ett tag sen, jag tror aldrig lågan slocknade. Men såren inom mig finns fortfarande kvar och jag kommer alltid ha ärr från dom. Men han gör allt för att visa att det kommer bli bättre denna gång, och jag litar på honom. Vi har tillsammans valt att vi ska vara särbos nu, vi både vill flytta ihop framöver, men inte just nu. Han vill bo på landet där han trivs bäst, och jag vill bo i stan där jag trivs bäst. Så jag vid 27 års ålder och han vid snart 24 års ålder, är särbos. :) Det känns som absolut det rätta beslutet för oss båda, så näe gott folk ni behöver inte komma med ledsna suckar eller tycka synd om oss. Och jag vet att vissa människor kanske inte alls gillar tanken på mig och Oskar ihop igen. Men när vi var skilda åt så lärde min älskade storebror mig massa användbart i livet. Jag gick jämt runt och pratade om vad andra skulle tycka om att vi blev tillsammans igen, Jimmy lärde mig att andra ska skita i det! Är jag och Oskar lyckliga ihop, så är det våran sak. Det finns bara två i det här förhållandet och det är jag och Oskar! Ni som inte gillar det här vill alltså inte se oss lyckliga, och vill man inte det så kan man kyssa mig i arslet och sticka så långt bort som möjligt! :)

 

Jag har alltid innerst inne vetat att Oskar är mannen i mitt liv, och den enda som klarar av mig fullt ut. Och jag kommer alltid vara tacksam för honom. Ingen Frida utan sin Oskar. :) Och livet som särbo är precis det vi behöver just nu. Vi har massa tid till våra egna intressen, ingen av oss behöver känna att den andra sitter hemma å väntar, medans man själv gör något super kul. Vi kör vårat egna race på varsitt håll och njuter varje sekund vi ses. Vi hörs varje dag på sms och samtal, och vi får känna saknad, längtan och har något att se framemot när vi kan ses. Så det här var det bästa för oss, och det kommer bara göra oss starkare. Jag har nycklar hem till Oskar, och han kommer ha nyckel hem till min lägenhet sen, så man kan komma och gå lite som man vill. Men ändå respektera den andras "regler" och "gränser".

 

 

 

Livet är underbart just nu, eller jaaaa givetvis hade jag haft mera vår väder! Men det kommer minnsann, vi går ju iaf åt rätt håll så känner mig lugn och lycklig. :) Jag dyrkar människorna jag umgås med just nu, dom gör mig glad, allihopa! :) Har varit massa mys med Leo i flera dagar nu, så fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och så även idag ska jag träffa min plutt. <3 Den ungen kan det där med att få faster att le! :)

 

Annars rullar livet på i lite väl fort fart, dagarna kan ju lugna ner sig lite tycker man. Samtidigt så är det skönt att dom rullar på, eftersom att den 1a maj så flyttar jag in i mitt nya hem. Känns spännande, nervöst och helt underbart. ;) Ska börja om i en liten etta, min första lägenhet var oxå en etta, men bodde bara där i 3 veckor. Så denna gång siktar jag på lite mera tid. Gillar läget på lägenheten och hur den ser ut, älskar att jag får fransk balkong. :D Och sen är det ju stambyte nu i april där, så badrum och kök blir nytt tills jag flyttar in. AWESOME! Ska bli skönt att plocka fram alla mina saker och inreda å möbler mitt nya hem. Missta mig inte, älskar att bo med mamma och pappa, sällskapet och man slipper vara ensam. Dock tror jag att dom oxå längtar tills jag flyttar ut igen, dom bodde ju ändå själva i 5 år, och sen kom jag hem igen. Tycker iaf att det funkat kanon, så hoppas sista tiden går lika bra. :)

 

Ihelgen är det ju påskis, så blir ju lååång helg med massa röda dagar. Så imorgon torsdag så blir det partaj med Lajna, och lördag ska jag, Anja och Lajna partaja igen. :D

 

 

 

Igår så blev jag 27 år, men inte förrän 17.01 för det är då jag är född ;) Så idag är första hela dagen som jag är 27 år. Men inga hard feelings från min sida, jag vill ju bli pensionär så jag räknar ju neråt med glädje.

 

Fick massa grattis inlägg på fejjan, och via sms oxå. :) Moster Gun bjöd på god lunch nere på OT, var super gott. Sen bjöds det på fika hemma hos oss, vi blev lite fika folk. :) Mormor, farmor, Jenny, Leo, Anja, Liam, Nelia, mamma och jag, sen kom Oskar efter sin brandkår. Och Jimmy och Rocky kom oxå efter en stund, pappa kom efter jobbet. Och mot kvällen så ramlade Richard och tjejen hans in. :) Var super kul med alla som kom å fikade!

På kvällen så blev Leolej trött och vägrade vila när hans pappa skulle försöka få honom att sova. Så faster Frida klev in å gjorde mirakel, som fick bebisen att sova. Så han somnade i min famn, å så myste vi en stund innan han fick sova själv å jag gick ner å fikade. Så mysigt att vara med honom, faster älskade prins! :)

 

Känns som att mitt 27 åriga liv, kommer bli kanoners! Eller jag vet att det kommer bli det! Jag kommer känna redig lycka och glädje under hela året! :)

 

 

 

Jag sover knappt inget, drömmer om Oskar och vaknar upp ledsen igen. Jag äter knappt, och känner mig inte hungrig alls ofta. Mår illa och vill kräkas ibland, ibland flera gånger om dagen, till och med magen lider av smärtan i hjärtat. Kvällar och nätter är värst, det är då jag gråter, lider, hyperventilerar och försöker överleva så gott jag kan. Är tvn på så går det bättre, då fokuserar jag på allt som programmet handlar om. Och jag kan somna till tvn, då hjärnan slappnar av några ynka timmar.

 

Försöker vara stark, men dom jäkla tårarna och minnena tränger sig på, och jag känner mig hjälplös när dom kommer! Efter lite mer än 20 månader tillsammans, så ska jag nu göra allt som singel igen. Allt jag gör som jag gjort med honom, påminns jag om att han inte är där denna gång, och aldrig kommer vara där igen. Jag trodde och ville verkligen att Oskar skulle vara mannen i mitt liv. Att vi skulle gå där om massa år, å skratta åt när vi blev tillsammans, flyttade in i huset, fick barn och allt man går igenom när man är tillsammans. Jag ville verkligen att han alltid skulle vara den sista jag såg innan jag somnade, och den första jag såg när jag vaknade. Men ödet ville annat och jag blev dumpad. Nu ligger man här, tårarna rinner i tid och otid. Känns som att dom aldrig kommer ta slut, känns som att jag aldrig kommer kunna le och skratta helhjärtat igen.

 

Kommer aldrig känna hans hud igen mot mig, jag kommer aldrig mera få en puss när han åker till jobbet eller kommer hem. Han kommer aldrig igen få mig att skratta, det gör så jävla ont! Och det är inte rättvist, jag gav honom allt, gjorde allt för honom, och jag fick tillbaka ett hjärta i 1000 bitar....

 

 

 

.......